Och åren går…

Eller dagarna i alla fall.

Satt och kollade lite på bilder på datorn… som är tagna under sommaren… så konstigt det känns och jag kan minnas precis hur det kändes att titta in i kameran.. och ljuga. Med blicken, med leendet, med… allt.. men det är ju över nu, vilket är skönt. The only way is up!

Saknar typ… allt i lägenheten! Var tvungen att köpa nåt skruttigt strykjärn så jag kan få snyggat till högen med kläder som ligger och väntar på mangling. Mangling ja.. det finns ju i källaren hittade jag. Sedelpress hade varit bättre.

Jo. Men bra, det mår jag! :) Och nu ska jag och kolla på Matildas avslutnings-sim!

I Slew the Dragon

Any minute now my ship is coming in
I’ll keep checking the horizon
And I’ll stand on the bow
And feel the waves come crashing
Come crashing down, down, down on me

When I awoke today suddenly nothing happened
But in my dreams I slew the dragon
And down this beaten path
And up this cobbled lane
I’m walking in my own footsteps once again

Ja. Ibland kan man sno text, för det går fortare och det stämmer ändå.

And you say,”Just be here now
Forget about the past
Your mask is wearing thin”
Let me throw one more dice
I know that I can win
I’m waiting for my real life to begin

Life. Right. Now.

Åkaj.. ni kanske inte visste, men så här är det: jag ligger i skilsmässa med Karolina just nu. Vår prövotid på sex månader är snart en månad gången och ja.. saker och ting är väl upp och ner. Jag har fått en lägenhet, vilket känns superbra/-roligt/-spännande/skönt, och kommer att flytta i december. Julen kanske blir mitt livs tråkigaste och jobbigaste, men jag är beredd på att allt inte är en dans på rosor…

Det viktigaste är ändå: Matilda. Hon får ett stort bra rum i vår nya lägenhet, och hon vill bo hos mig, bara jag skaffar en TV.. :P Så det är väl bara att göra det! Jag hoppas att K och jag kan komma överens om att vi delar på boendet med hela veckor… just nu pratar vi mest bodelning, och det är skönt att vi än så länge pratar på ett civiliserat sätt.

Ups and Downs

Nu var det länge sen… jag postade. Det händer och rör sig mycket just nu. Mycket jag inte riktigt kan få ur mig här. Än. Av olika själ väljer jag att inte komma med alla tankar och saker här, vilket gör att jag kväver all kreativ skapelse. Men bara här.. :)

I ett annat liv: onsdag fotoshoot med kalsongfabrikör Lindeman eller om det var skjortor.. mycket ombyten säkert. Ska ha med mig femtielva byxor och trettiosju skor, så får vi se vad det blir av det. Tåg dit på tisdag, tåg hem på onsdag.. och ska bli spännande att se hur sviten på hotellet ser ut! :P

Anywajs: feeling fine… men saker och ting kunde varit bättre.. och Peter.. gaffla inte så mycket med Haga nu.. jus’ do it maaan… :)

Mjukis

Offer? Eller orsak? Jag vet, det är mycket prat om personlig utveckling och andra mjukare saker än träning och parkour… men det är väldigt intressant!

Något händer i ditt liv. Vad som helst. Du har då två val, för det är just det: val. Se dig själv som offer för en händelse – det är samhället och sjukvården som gör att jag är fet, eller som orsaken till att det hänt – mina val har gjort att jag är fet. Så länge du ser dig som offer, behöver du ju inte ta ansvar, för det är ju inte ditt fel.

Offer kan man vara också. Någon kan köra på din bil som står parkerad. Visst, du valde att parkera den just där, men det fanns ingen möjlighet att veta att bilen skulle bli påkörd. Men sen kan du välja hur du vill hantera situation… det finns ingen annan än du själv som kan ta ansvar för hur du bearbetar händelser. Gräv ner dig i hat/sorg/irritaion/avundsjuka.. eller… ta lärdom. Lär dig själv hur du fungerar.. Alla har rätt till alla olika känslor, men man väljer själv hur länge man vill ha denna känsla.

Jag var ledsen när min morfar dog. Varför? Ja, för att jag älskade min morfar och saknade honom. Men nu, han är ju fortfarande död, tänker jag på min morfar så är det ju glada minnen, och jag behöver inte vara ledsen bara för att jag tänker på begravningen eller så… för vad gör det för nytta för mig? Jag kan inte vara ledsen för att andra förväntar sig det av mig… jag har bara ansvar för mina egna känslor, andras kan jag inte styra över… :)